Vad är det som gör att en del personer kan växa upp i otroliga missförhållanden, exempelvis i sin hemmiljö, och ändå klara sig fint genom skolan och livet? Vad är det som gör att en del personer kan återhämta sig efter svår psykisk ohälsa, krig, tortyr, sexuella övergrepp och svår stress?
Inom psykologin har termen resiliens fått betydelsen återhämtningsförmåga och handlar om just vår förmåga att klara av svåra omständigheter eller påfrestningar. Resiliens är alltså det som gör att vissa personer efter svåra påfrestningar lyckas studsa tillbaka och komma vidare, trots det svåra som de varit utsatta för eller med om. Detta gäller oavsett om det handlar om att komma tillbaka efter en svår olycka eller skada, att komma tillbaka som offer för svåra övergrepp, krig och flykt, eller missförhållanden i uppväxten, familjen eller arbetsmiljön. Det som gör resiliens något högst användbart och relevant, är att det är en förmåga som vi kan träna upp. Som psykolog är detta något som intresserar mig och ger mig hopp, för att förstå hur vi kan arbeta för att exempelvis minska risken att utveckla olika former av psykisk ohälsa och i allmänhet öka välmående och hälsa för fler.
Amerikanska psykologförbundet (APA) har med hjälp av några forskare på området skrivit om en mängd faktorer som är viktiga för att odla resiliens i oss själva. Här skriver jag om några av deras rekommendationer:
Odla relationer med andra människor, oavsett om det är relationen till dina familjemedlemmar och vänner, eller om det är att engagera sig ideellt är oerhört viktigt för att faktiskt ha ett känslomässigt och socialt stöd när du mår dåligt, när du går igenom en kris, eller när du stöter på motgångar i livet.
Agera i svåra och jobbiga situationer så gott det går, hellre än att skärma av dig från dem och undvika det som är jobbigt. Vi vill gärna ta oss bort från allt som är jobbigt och obehagligt, då det ofta känns som det enda rimliga. Varför ska vi utsätta oss för en massa smärta och obehag? Vi undviker exempelvis gärna att prata om, göra eller tänka på saker som väcker smärtsamma känslor och tankar. Tyvärr leder detta ofta till att vi blir begränsade och den där smärtan känns ännu svårare att möta, vilket kan göra att det till slut kan upplevas övermäktigt att konfrontera den.
Ta hand om dig själv, genom att vara uppmärksam på dina egna känslor och behov. Ställ dig själv frågan regelbundet: vad behöver jag just nu? Pröva att ge dina egna känslor och behov lite mer utrymme, och utvärdera vad som händer. Se till att alltid prioritera och avsätta tid för aktiviteter som du mår bra av och som får dig att känna dig avslappnad och tillfreds. Observera att det inte behöver vara storslaget. Det kan vara så enkelt som att svepa en filt om dig i soffan efter jobbet och ta en kvart till att dricka en kopp te, innan du tar tag i kvällens alla måsten eller att gå ut i 10 minuter på lunchrasten. Utför regelbundet fysisk aktivitet (kanske yoga?) och gör andra saker som du vet att du mår gott av, oavsett om det är att skriva av dig när du upplever svåra känslor och tankar, att meditera eller något helt annat.
Gustav Jonsson, PTP-psykolog och certifierad viryayogalärare